Linopressen | Sjunkna skepp och avgående partiledare

Sjunkna skepp och avgående partiledare

2012-01-22 av Emelie Eriksson

Bildkälla: hd.se

Hur ofta hör vi om stora kryssningsfartyg som går på grund och kantrar? Mer aldrig än sällan. Därför hoppade nog många till eller togs sig för munnen när det italienska kryssningsfartyget ”Concordia” gick på grund den 13 januari 2012 vid ön Giglio utanför Italiens västkust. Båten hade ca 4300 personer ombord. Runt den 16 januari rapporterades att 6 personer mist livet och cirka 15 personer saknas.

De som är gamla nog minns säkert Estonia-katastrofen som den 28 september 1994 sjönk och där 852 personer omkom, eller så förs tankarna direkt till filmen ”Titanic”.

Hur kommer det sig att båten gick på grund, när ett kryssningsfartyg som ”Concordia” går på grund p.g.a. en ”felnavigering” anses vara unikt enligt experter? Rederiet uttalade sig att fartyget ”verkar ha gått för nära stranden” och vid en presskonferens medgav ordföranden för rederiet Costa Cruises att den ”mänskliga faktorn” låg bakom det hela. Kaptenen fängslades fort och till sitt försvar har han sagt att han sett fel på sjökortet, men enligt uppgifter i italienska medier ville han bara visa upp sitt ”stiliga fartyg” för de som bor på ön Giglio, vilket enligt italienska medier påminner om en händelse 2011 då samma fartyg, dock med annan kapten, passerade ön extremt nära.

Var det alltså bara en fåfäng italiensk kapten som utsatte närmare 4300 människor för livsfara? Idag, den 21 januari hittades det 12:e dödsoffret och fortfarande saknas 20 personer. Vd:n för rederiet meddelade också att kaptenen gett vilseledande information under olyckan, då kaptenen uppgivit att ”fartyget inte var i någon fara”, vilket ledde till att räddningsarbetet inte kunde sättas in i tid och försenades.

Denna ”olycka” känns efter den information som har uppgetts av media och högt uppsatta personer inom rederiet, samt kaptenen på fartyget, så otroligt onödig. Allt för en kapten som ”showade”. Hur tänker man då? Det tar en sjujäkla massa tid att utbilda sig till sjökapten. Studieskulder och tid blev till blod, svett och tårar för cirka 4300 människor!

Efter Estonia-katastrofen skärptes alla säkerhetsregler till 1000 % när det gäller exempelvis livbåtar och information vid katastrofer. Jag hoppas att denna ”olycka” kan föra med sig något bra i slutändan. Exempelvis att kaptenen döms till ett liv på land och att inga fåfänga idioter kan eller får utbilda sig till sjökaptener.

Och sist men inte minst:
Idag, den 21:a januari 2012 stod det på första sidan av en svensk kvällstidning:
”Juholt avgår. Mamman: Han är mobbad.”

Historiens kortaste partiledarperiod. Det lyckades han i alla fall med, han den där Juholt.

Emelie Eriksson