Linopressen | Snart är jag också cool

Snart är jag också cool

2010-05-14 av theol078

Det här med att beställa grejer, drinkar och dylikt, det blir lätt lite löjligt, inte sant? Varför ska alla drinkar heta så förbannat töntiga saker? Det är få gånger jag känner mig så otroligt fånig som när jag tvingas beställa typ ”Sex on the beach”. Det finns dock mängder av exempel. Typ ”Manhattan Sunrise Park Ave.” Driver ni med mig eller? Det kanske är världens godaste drink, men det får jag aldrig veta, för namnet är för fånigt för att uttala och således också för att beställa.

Jag kanske är helt ensam med dessa löjlighetstankar, men det borde väl finnas någon som håller med mig? Någon som, i likhet med mig, skämsviskar fram fåniga drinknamn för att ni inte kan ta er själva på allvar när ni säger dem högt? Och när bartendern upprepar namnet frågande så skrattar ni och säger ”Hehe, ja precis!” och försöker låta ironiska när ni i själva verket är gravallvarliga. Allt ni vill är ju bara att få sippa på den där förbannade fåniga-namn-drinken utan att behöva gå igenom åttonde kretsen av Dantes skäms-inferno.

Som ett tillägg till detta kan jag även berätta en rolig drinknamn-anekdot som egentligen är ganska pinsam för undertecknad. Men eftersom att jag är så skön och distanserad (nåja) får ni den ändå.

Here it goes:

Jag kommer från Norrland och jag kommer från landet. Jag är inte uppvuxen i någon urban djungel och är inte något coolt citykid, men när jag fyllde 18 år började jag ändå att förgylla hemstadens krogar med min närvaro. Jag hade precis blivit legitim på dessa ställen när jag skulle beställa en ”Strawberry Daiquiri”. Problemet var dock att jag aldrig hade hört namnet uttalas, jag hade bara läst det. Jag vet givetvis hur man säger ”strawberry”, men problemet var ”daiquiri”. Hur fan uttalas det? Denna fråga studsade runt frenetiskt i min nyligen myndiga hjärna. Jag bestämde mig för att chansa, hur fel kan det bli egentligen?

Väldigt fel, visar det sig.

Som den dumma lantisen jag är, säger jag typ ”Jag vill ha en Strawberry Daiquiiiiriiiiiii” med en osmickrande och ologisk betoning på det sista i:et. En stor eloge till bartendern som inte kreverade av skratt och avled på fläcken eller bad mig att ta nattbussen hem till byn, utan i stället undrade ifall jag ville ha en ”Strawberry Daiquiri” (med korrekt uttal) för att sedan även servera mig helvetesdrinken. Kudos, verkligen, kudos!

Japp. En vacker dag kanske jag också blir cool.